Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sydenham. Ett bidrag till medicinens culturhistoria (1845) - Sydenham och Forntiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det, genom de förras arbeten inbrytande, främmande väldet
Mäg-tiga, nästan jättelika krafter voro i denna strid i rörelse. Å ena
sidan utförde den Grekiska bildniugens kämpar på kort tid ett
verkligt storverk, och man bar svårt att åtminstone hvad några ibland
dem beträffar, neka dem den djupa beundran, deras nästan obegripliga
ihärdighet och arbetsförmåga nödvändigt måste framkalla *). Ära
och tacksamhet åt deras minne! Men dock tillhöra de, som i
motsatt rigtuing framträdde såsom organer för den Germaniska
folkstammens inneboende och åf christendomens högre ande lifvade ursprungliga
utvecklingskraft en högre orduing. Luther, Paracelsus, Shakspeare,
Baco, Harvey, Sydenham äro, alla audra att förtiga, ljuspunkter i
mensklighetens och culturens historia, och deras namn torde aldrig
komma att hemfalla under glömskans magt. Att de utgöra
reac-tionskrafter emot den classiska bildningens positiva välde, är väl,
efter min tanka, obestridligt, men detta bör icke så förstås, som de
skulle uppfattat denna reaction såsom hufvudsak. Tvärtom lemnade
de flesta af dem stridens frågor Dästan alldeles åsido och månge
hyste emot den classiska bildningen ett vänligt sinnelag. Men det
väsendtliga hos dem, det hvarigenom de så djupt ingripit uti och
befordrat den Europeiska bildningens utveckling, utgick ur deras eget
inre, och hade således icke sin rot i några ifrån den classiska
lite-raturen dem meddelade åsigter, **) utan det var ifrån dessa i af-
*) Ibland dem, aom i afseende på Grekernas medicinska literatur,
hafva anspråk på vår tacksamhet, bör väl det högsta priset tillerkännas
Foesius, som ännu i dag är ej allenast den bäste vägledaren, utan äfven
nästan alldeles oumbärlig, vid studium af de Hippocratiska skrifterna.
Foösius var född i Metz 1528, blef Houlier*s lärjunge och sedermera
blott practiserande läkare och dog 1595.
**) Ibland de många yttranden hvarigenom detta deras både
sjelf-ständiga uppfattande af forskningens frihet och aktningsfulla
bedömman-de af den Grekiska forntidens vishet, ådagalägges, anser jag mig böra
anföra följande af Harvey:
wQuamvi8 enim iter novum et arduum sit, naturam scrutando, potius
ex rebus ipsis; quam libros evolvendo ex Philosophorum placitis erudiri:
illud tamen ad naturalis Philosophiae arcana apertius, minusque in
frau-dem ducens agnoscendum est>
ttNec est, cur jure quempiam labor deterreat; si modo secum
ani-mo reputaverit, hoc ipsum quod vivimus, ab indefatigabili cordis nostri
agitations proficisci. Neque profecto tam desertum ac solitarium hoc
iter foret, nisi more (aut vitio potius) seculi in quo degimus, plurimi
adignaviam proclives, mallent cum turba errare, quam cum laboris ærisque
impendio privatim sapere: cum tamen veteres Philosophi (quorum nos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
