Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sydenham. Ett bidrag till medicinens culturhistoria (1845) - Sydenham och Forntiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bvilka begge obestridligt äro den Arabiska behandlingens
afkomlin-gar, hafva spelat, kan knappt för någon vara obekant, och det
tor-de äfven kanna påstås, att de ännu i dag ej helt och hållet sakna
sina tillgifue. Den Arabiska methodens vetenskapliga basis är den
Hippocratiska åsigten at coctionens och crisens identitet, och så länge
-denna falska mening står qvar orubbad, är det en inconsequens att
förkasta den practiska princip, som med sträng och följdrigtig
slutledning derur blifvit utvecklad, men Sydenham hade mod och kraft,
att begå denna inconseqvens, och derigenora bevisade han icke
allenast läkarekonsten och menskligheten en stor välgerning, utan han
öppnade äfven banan till ett rigtigare och djupare pathologiskt
uppfattande af sjukdoms-processens väsende, hvilken, såsom jag hoppas,
akall åtminstone i framtiden beträdas. Att den ifrågavarande
Arabiska methoden var skadlig och klandervärd är således utom all
fråga, men den är i historiskt afseende särdeles märkvärdig både
genom sin utbredda och i flera sekler fortfarande inflytelse på
läkarekonstens utöfning, och ännu mer derigenom, att den såsom sagdt
utgör en consequent tillämpning af den ännu fortfarande theoretiska
meningen om identiteten af reaction och cris. Men den synes mig
äfven hafva en annan sida, som ej är utan märkvärdighet Den är
nämligen ett af de många uttrycken af de choleriska
Österläunin-garneö nästan mystiska vördnad för solen, elden, värmen och de af
solens glödande kraft genomträngda välluktande kryddorna.
Såsom redan ofvanföre är sagdt, utöfvades under medeltiden
före och i början af korstågen af kyrkans män en egenartad
medicin, som var helt och hållet religiös och icke får förvexlas med den
magiska. Den ansåg det materiella läkemedlet såsom en mindre
väsendtlig bisak, och använde väl understundom något mer eller
mindre obetydligt eller opassande, som för sådant skulle gälla, men
hon lade derpå föga vigt Hufvudsaken var deremot att förvandla
sjuklingens personlighet, att göra honom ångerfull och ödmjuk och
derigenora hos honom framkalla tålamod och förtröstan samt
hoppfull undergifvenhet under den religionens magt, som af kyrkan vårdas.
Med ett ord! den var i den mest egentliga mening psychiatri
Läkarekonsten har nämligen tvenne verkniugsfalt Det ena är sjukdomen, det
andra sjuklingen sjelf. Då den vanliga medicinen och äfven den, som
för-tjenar att benämnas efter Sydenham, uteslutande vänder sig emot den
förra, rigtade sig medeltidens presterliga medicin lika uteslutande emot
den sednare. Begge träffas således rättvist af förebråelsen för ensi-
15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
