Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sydenham. Ett bidrag till medicinens culturhistoria (1845) - Sydenham och Forntiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som genom denna verksamhet skall göra sig gällande, genomtränger
menniskornas stråfvanden och rigtar dem emot ett högre gemensamt
mål, får deras historia verklighet, utveckling och fortgång, ty utan
den ur det omedelbara medvetandet af det eviga utgående
undergif-venhet för försynens styrelse, som genom en sådan inverkan
framkallas och upprätthålles, är allt menskligt äflande för vetenskap,
uppfostran och sedlig förädling nog mycket liknande arbetet med
Sisyphus-hällen och Danaidernes såll; den år sjelfklokhetens oupphörliga
sjelf-bestraffhing och tankens qvalfulla, sig sjelf aldrig besegrande tvinsot.
Ofvanföre yttrades, att den presterliga psychiatrien, såsom den
älven i medeltidens tidigare period uppfattade sig sjelf och sin
bestämmelse, är måhända den högsta utvecklingsform, i hvilken den
presterliga verksamheten hittills framträdt och möjligen kan framträda.
Att i menniskans inre till seger och magt öfver ett af syndiga böjelser
genomträngdt och fömedradt tänkesätt framkalla trons frälsande kraft,
är väl, såsom jag vågar antaga, det christligt presterliga kallets
egentliga syftemål och bestämmelse. Men om så förhåller sig, måste
uppnåendet af detta syftemål i samma mån vittna om ädelheten och
styrkan af den kraft, hvilken dervid varit verksam, som det förderf
och den förnedring, som derigenom öfvervunnits, varit stora ocli
fruktansvärda. Nu uppnår åter den förnedring, som i följd af
passionernas magt utbreder sig öfver menniskans personlighet, den högsta
graden af förfårlighet, då den genomgriper lifsprocessens helhet och
får ett djupt rotfåste äfven inom dess kroppsliga sida, samt
derigenom öfvergår till verklig vansinnighet; och, ehuru i sednare tider,
af brist antingen på förmåga, nit eller insigt, presten i allmänhet
dragit sig tillbaka ifrån detta område för hans verksamhet, tillhör
dock eröfringen deraf obestridligt hans bestämmelse, eller, rättare
det är genom religionens frälsande seger öfver detta det djupaste af
allt menskligt elände, som hans befattning vinner sin högsta
fulländning och han ådagalägger det han varit sin heliga kallelse
fullständigt trogen. Presten måste vara psychiater eller är han knappt
till hälften prest. Det som väsendtligen skiljer hedendomens prest
ifrån den, som i afseende på christendomen skall förtjena denna
benämning, består, utom sjelfva grundåsigtemes skiljaktigtet, deruti att
den förre inskränkte sig till cultens eller gudstjenstens vård och
bevarandet af de dermed sammanhängande fixerade föreställningarne
emot inflytelsen af meningarnas och sedvanornas vexlingar och
skiften, då deremot den sednare är organ för utbredandet och
befästandet af religionens inre magt öfver tänkesättet och för frambärandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
