Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sydenham. Ett bidrag till medicinens culturhistoria (1845) - Sydenham och Forntiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dunklad. Men då den presterliga handlingen måste vara så håg, så
omedelbart utgående ifrån den timliga varelsens eviga ursprung,
synes den ej allenast vara tår stor får mensklig förmåga, utan
äfven blottställd för mägtiga frestelser till herrsklystnad, till lågn
och bedrägeri, till nedriga passioners missbruk af det heligas namn
och magt; och då dessa trestelser segra, uppkommer det djupaste
syndafall, som kan tänkas, en förbrytelse, både genom sin art
och sina verkningar, så fruktansvärdt stor att emot den all annan
brottslighet är ringa. Att det oaktadt detta förfärliga syndafall
mångfaldiga gånger ägt rum, torde väl svårligen kunna förnekas,
och annars skulle väl mensklighetens både character och ställning
hafva blifvit af en helt annan beskaffenhet, än de nu verkligen äro.
Så väl de förvridna begrepp om prestvälde eller hierarchi, hvilka så
länge varit rådande, som den ihärdiga protest deremot, hvilken på
dem grundat sig, kunna således både till sin uppkomst förklaras
samt till en viss grad ursäktas och rättfärdigas, ehuru den sednares
ytterliga ofördragsamhet dock alltid måste fårblifva klandervärd. Men
då protesten icke stadnar vid det urartade prestväldet, utan vänder
sig emot det presterliga kallet sjelft och dess sublima bestämmelse,
är den vidrig och fårdåmlig, icke blott för sin låghet och ilska utan
äfven får sin ytlighet, icke blott i religionens namn utan äfven i
vetenskapens, hvilket den så ofta genom fräckt missbruk vanhedrat.
Men man har gått ännu längre och förnekat trons verklighet,
verkligheten af det positiva och energetiska i menniskans medvetande,
det som lyfter hennes personlighet upp till ett organ för försynens
styrelse, och skänker henne insigt i sin bestämmelse och kraftfull,
uppoffrande kärlek får mensklighetens gemensamma mål. Detta är
ett verkligt helgerån, ett fräckt angrepp af det heligaste i
mennisko-naturen, som, om det verkligen skulle kunna gåra sig gällande,
måste hafva en det menskliga samfundets helhet genomgripande
sjelf-förståring till omedelbar följd. Den djupa andliga inverkan, genom
hvilken den ena menniskan kan hos den andra åfverväldiga
passionerna och sjelfklokheten, äfven då de äro till ytterligheten af
brottslighet eller vansinnighet stegrade, och derigenom till frihet och magt
framkalla den tro på Gud, på det eviga, sanna och heliga, uti
hvilken såväl det ethiska som det intellectuella, både samvete och
förnuft omedelbart hafva sin rot; eller den verksamhet, som
företrädesvis under namn af den presterliga njuter statens skydd ocb, till trots
af både tviflares och hädares angrepp, ännu äfven folkets vördnad,
utgör culturens innersta mysterium. Endast såvida den grundkraft,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
