Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En blick på Linnés minne (1856)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ständigt förneka skapelsens idé, utan de dömma sig i afseende på
densamma till tolerans och tystnad. Sin egen religiösa tro bibehålla
de, såsom de stundom säga, men detta tydligen endast derigenom.
att de icke tänka derpå. Skapelsens idé måste utvidga sig så, att
den genomtränger och beherrskar hela den vetenskapliga
verldsåskåd-ningen eller ock sammankrymper den och fördunklar samt förvandlar
den religiösa känslan till afguderi och hedendom. Den biologiska
verldsåsigt, hvars förste och hittills ende förkunnare Linneanismeni
såsom redan är sagdt, är, innehåller åter en sådan utvidgad
utveckling af skapelsens idé, emedan den antager att alstringen å ena
sidan är till sitt väsende skapelse, eller omedelbart utgående, icke ifrån
den timliga varelsen, utan ifrån dess eviga grund, och å den andra
att den är den grundverksamhet, som positivt bestämmer den
timliga varelsens bestånd. De theologer, hos hvilka jag försökt att fästa
uppmärksamheten på denna Linneanismens betydelse, vända sig
der-ifrån med afsky och påstå att den leder till eller rättare år verklig
pantheism. Ingenting kan dock vara oförståndigare än ett sådant
påstående. Pantheismens grundtanke består nämligen just uti
öfver-flyttningen af den ursprungliga alstringens förmåga på den redan
skapade varelsen eller producten, och i följd deraf är hylozoismen den
mägtigaste vetenskapliga utvecklingsform af pantheismen, hvilken
hittills tramträdt inom culturens historia. Genom sin försummelse eller
förkastelse af den biologiska åsigt, hvars morgongryning
Linneanis-men är, gitva de, ehuru de troligen icke hafva medvetande deraf,
bekräftelse och stöd åt Hylozoismen, som derföre fortgår alltmer
inkräktande icke allenast på vetenskapens, utan äfven på alla öfriga
menskliga åsigters områden, inskränker religionens culturmagt och
gör moralens och politikens läror låga och vacklande. Deremot blir
det inom känslans hyllning inskränkta medvetandet af Gud eller
religionen sjelf, exalteradt, genomgripet af passioner, upproriskt emot
både vetenskapen, bildningen och samhället.
Den andra grundtanken uti Linneanismen, hvilken ur den
första eller sjelfva utgångspunkten otvunget utvecklar sig och dermed
har ett inre och nödvändigt sammanhang, innehåller slägtets magt
öfver individen. Individen har i blomningen sin högsta och skönaste
utvecklingsform, men icke sin egentliga bestämmelse, ty denna
består i slägtets upprätthållande. Blomningen är skön, men den varar
blott en kort tid. Dess kronas prakt faller snart till jorden och den
individuella varelse, som derigenom varit en uppenbarelse af liftets
eviga magt, stelnar, sammankrymper och åldras, under det slägtets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
