Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Afskedshelsning till lärjungar och studiikamrater (1857)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
derigenom att, med undantag af inflammationerne, hvilka åtminstone
i sin början, äro för läkarens inflytande åtkomliga och kunna botas,
de topiska sjukdomarne, så snart de icke genom chirurgisk åtgärd
kunna ifrån organismen alldeles aflägsnas, äro, åtminstone i
allmänhet betraktade, obotliga. Therapien måste således genom denna det
topiska till ursprunglighet och positivitet upphöjande pathologiska
åsigt blifva inskränkt nästan till obetydlighet både i verkningsfilt
och magt, hvaremot diagnostiken af det topiska vunnit betydelsen
af den moderna medicinens beprisade bufvudsak. Detta drifves af
de ensidigaste sectatorerna så långt, att man blir frestad att erinra,
det medicinen bör eftersträfva att blifva något annat och högre, än
blott en spådomskonst, att redan under lifvet förutsäga hvad som
vid obductionen skall fiunas i cadavrets innanmäten.
Men om man i motsats emot denna den moderna medicinens
rigtniDg och character antager att det ursprungliga och positiva i
sjukdomen måste sökas i centralområdet af lifsprocessen, och att
therapien, om den skall kunna uträtta något väsendtligt, bör emot
föränd ringarne der rigta sin egentliga verksamhet, måste väl
utvecklingen af klara och bestämda begrepp om dessa förändringar, utgöra
den practiskt användbara patbologiens hufvudsakliga syftemål. Men
denna princip har i sednare tider blifvit nästau öfvergifven eller
åtminstone i hög grad försummad. — De gamle ansågo »blodet
såsom sjukdomames egentliga källa och ursprung». Men denna
ifrån blodets förändringar utgående pathologi, innehöll under olika
tidskiften, tvenne ifrån hvarandra väsendtligt skiljaktiga meningar.
Den äldie, som egentligen bestämdes och uttalades af Galenus,
uppfattade icke blodet såsom materiell] existens, utan såsom
blodbered-ningsprocoss. Den ansåg nämligen blodet väsendtligen vara den
oupphörligt förnyade neutralisationen af spänningsförhållandet emellan
elementerna, för hvilken Galenus använde benämningen rpaatc. Ett
för svagt framträdande af den lifvets energetiska kraft, som
bestämmer neutralisationen, ansåg han derföre vara den hufvudsakligaste
orsaken till uppkomsten af sjukdom och han kallade derföre det
väsendtliga hos denna, för dyskrasi. I en sednare tid uppfattade
man blodet blott; från dess materiella sida och derigenom uppkom
den crassa föreställningen af i blodet praeexisterande skärpor, hvilka
slutligen utväxte till humoralpathologiens vidunderliga lärobyggnad,
under dess sednare stadium. När vi åter nu närmare betrakta det
ursprungliga Galeniska begreppet om dyskrasi, är det väl svårt att
lörneka dess djupa betydelse. Blodberedningen kan ifrån 9in normal-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
