Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Afskedshelsning till lärjungar och studiikamrater (1857)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
neboende expansiv cnlturkraft utestänger sig sjelf ifrån
central-området för culturens vård. Den som har ett verkligt och starkt
medvetande af den djupa och tankens hela rike omfattande
betydelsen af idéerna om lif och död, sjukdom och tillfriskning, och tillika
inser, att vår tids character med sin förfärliga oro och sina
oupphörliga convulsivt skakande rörelser icke kan rigtigt och klart
uppfattas, eller rättvist pröfvas och bedömmas ifrån någon annan
syn-puukt än den pathologiska, kan icke se denna medicinens ställning,
utan djup både bedröfvelse och harm. Den läkare åter som
tillsluter både sin känsla och sin tanke för såväl de stora idéernas
heliga röster som för tidscharacterens mägtiga kallelser, och yrkar,
att medicinen bör allt trängre sluta sig inom sig sjelf, och den
empiriska forskning, som med henne närmast sammanhänger, allt
mer utbilda sin character af specialitet och derföre slita
sönder det enda band, som ännu sammanhåller henne med culturens
gemensamhet, har icke något medvetande af sitt yrkes heliga inre,
ingen aning om dess högsta bestämmelse och ingen håg att gå
denna bestämmelse till möte, utan han erinrar alldeles för mycket
om Edomiternas stamfar, som sålde sin förstfödslorätt för en
grynvälling.
Ifrån denna betraktelse, af hvad jag kallar medicinens
traditionella sida, öfvergår jag till hvad som hos henne kallar sig för
nytt, protesterar emot det traditionella och möjligen kan vara
fram-tidshaltigt och förvandlande. Detta nya har framträdt i partiella
utvecklingsformer, men af hvilka dock några icke fördolt sin afsigt
att taga den traditionella medicinen i besittning, underkufva den
och ifrån grunden förvandla den till något helt annat, än hvad den
nu är.
Af dessa medicinens nya utvecklingsformer sätter jag, såsom
jag tror, med fullt skäl, tsychiatrien i första rummet Den enda
som i afseende på djup och omfattande betydelse kan anses vara
med henne jemförlig, skall jag deremot omtala sist Psychiatrien
utgör egentligen ett dubbelt begrepp. Å ena sidan innenåller den
läran om själssjukdomarnas igenkännande, bedömmande och
behandling, och å den andra den om de psychiska läkemedlen och deras
användande till botande af sjukdom i allmänhet. Det förra utgör
dess speciella och det andra dess allmänna betydelse. Jag vill först
tala om det förra.
Den barbariska vanvård, för hvilken de vansinniga under hela
den nyare tiden ända till slutet af det 18:de seklet voro föremål,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
