Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Afskedshelsning till lärjungar och studiikamrater (1857)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hopen tror. Det heliga budet att egna hvar 7:de dag ät hvilan,
hvilket skyddadt ai de förnämsta verldsreligionema gätt fram genom de
af deras dyrkan genomträngda folkens historia, är den trägna
arbetarens mägtigaste skyddskraft. Men der detta bud icke åtlydes, och
arbetaren säledes icke har någon stund qvar att egna åt hvilan, åt
glädjen, åt tankens eller känslans fria uppstigande till höjden, der
kan endast den ytterligt dumme förundra sig öfver att ingen andlig
förädlingskraft hos honom utvecklar sig.
Månge af dem, som befinna sig i lyckligare omständigheter,
föreställa sig troligen, att pauperismens magt är inskränkt till de lägre
folkclasser, hos hvilka den framstår i sin vidriga och crassa form.
Men detta är dock idel inbillning. Det är rent af omöjligt, att en
så djup sjukdom, som pauperismen verkligen är, skulle kunna
genomgripa den större massan af folket, utan att sprida sin förnedrande
magt äfven till de högre classemas lit. Att kroppslig svaghet och
isynnerhet trög utvecling, samt flera af brist på energi hos den
kroppsliga lifsprocessen beroende sjukdomar, utmärka vår tid, är väl gifVet
och många se detta, men de härleda det ifrån orsaker, som dertill
åro alldeles oskyldiga. Men jag lemnar detta åsido, och vill
betrakta den psychiska sidan, der svaghetens eller förnedringens
fac-tum träder starkare fram. Det märkvärdigaste grunddraget hos
tiden, i detta afseende, är den starka aftyningen hos den idealiska eller
poetiska verldsåskådningen. Jag fäster nu mindre afseende derpå,
att de poemer som författas i våra dagar, hafva så litet af verkligen
poetiskt innehåll De äro i allmänhet väl af stor technisk
fulländning utmärkta, men dock endast genom traditionell imitation
bevarade rytmiska språkformer för temligen triviala tankar. Vigtigare
för tidens character är det hat, för hvilket allt slags idealisk
föreställning nu är föremål. Aldrig har väl den prosaiska fordran, på
tankens underdånighet ander den yttre verkligheten, varit så stark
som nu. Ett, med sin varelse belåtet, och sig åt lifvets heliga gåfva
fröjdande, fridfullt och trefligt lif hos det egentliga folket, innehåller
den djupa och rika fond, ifrån hvilken den personliga skaldegåfvan
hemtar sin egentliga näring. Der denna källa torkar ut, är det
således naturligt att skaldekonstens blommor äfven måste vissna.
Härmed sammanhänger mycket, som är af ännu större betydelse, men
jag anser mig af flera skäl böra nu förbigå det.
grund i slafveriet och slafhandeln och a& länge dessa nedriga
handterin-gar fortfara, skall det plågoris de framkalla åtfölja dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
