Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på hatten och gör en urskuldande, beklagande bugning. Elsa
vacklar, Sven för henne hastigt mot utgången.
Utanför porten står Gycklarens ekipage kvar. Sven och
Elsa, följda av Portiern komma utför trappan. Elsa stiger
upp i vagnen medan Sven talar med Portiern. Elsa andas
djupt, den friska luften verkar upplivande, hon böjer sig
fram och säger något till kusken.
Kusken vänder sig långsamt om mot Elsa. Ansiktet är
Stor-Lars men utmärglat, nästan dödskalleaktigt, ögonen
insjunkna. Elsa springer upp i skräck, men faller avsvimmad
tillbaka. Kusken återtar lugnt sin förra ställning och
förblir orörlig. Flera av betjäningen skyndar till, Elsa lyftes
ur vagnen. Allmän bestörtning.
Elsa lägges på sin säng, Sven sätter sig bredvid och tar
hennes hand i sin, förskräckt och nedslagen. Dr Pulverell,
Springer och Dantz komma inrusande tripp, trapp, trull, bort
till bordet där flaskorna stå. Pulverell rycker till sig
flaskorna, stoppar några på sig, håller de andra skyddande
över sitt huvud. Vild dispyt då Springer och Dantz vill rycka
dem ifrån honom. Sven söker tysta ner dem. Då anmäler
Portiern -
- Doktor Lucio Ferro!
Sven gör en ivrig, jakande åtbörd, de tre läkarna ställa
sig, rörande eniga, på en linje för att hindra konkurrenten.
Gycklaren in, hälsar Sven, lägger ifrån sig hatten, tar
långsamt av sig glasögonen tar några steg fram mot sina
förmenta kolleger, lägger armarna i kors över bröstet och
betraktar dem med överlägset lugn. De söka förgäves möta
hans blick, krympa ihop som strykrädda hundar och loma
efter en kort inre strid ut genom dörren, tripp, trapp, trull!
Gycklaren stiger fram till bädden, lägger handen på Elsas
bröst, tankfull min, som så småningom lyses upp av ett
litet löje. Sven ser oroligt spörjande på honom. Gycklaren
vänder sig till honom och säger:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
