Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han bodde i ett av hamnkvarteren och innevånarna i denna
del av staden var onekligen mer än tillbörligt lättsinniga.
Krogar och nöjeslokaler fanns det gott om. Hemvändande
sjömän visade en otrolig iver att så fort som möjligt göra slut
på sina pengar. Kärestorna delade deras iver och deras håvor.
Slinkor, gycklare och skojare höstade hastigt vinst och öste lika
hastigt ut den. Där fanns ett grant och fint och förnämligt
nöjenas tempel »Goda Hoppsudden», ett tillhåll för raska
pojkar med klingande mynt på fickan och för vackra och rätt
anständiga flickor. Mutter Boman förde här spiran med tukt
och heder: kanske till och med något för hederligt, ty trots
frekvensen ville debet och kredit icke gärna gå ihop. Där
fanns vidare krogar av alla de slag och nästen ända ned till
»Cap Devil», ett ruskigt näste, vars tröskel ordningsmakten
endast manstark och väl beväpnad vågade överskrida.
Mitt ur allt detta skummande virrvarr av käcka sjömän,
leende flickor, stojande ungar och ruskiga, förkomna kamrater
reste sig Enemans gestalt som ett fyrtorn. Man kunde tycka att
hans imponerande yttre och otadliga liv skulle förskaffa honom
ett visst mått av vördnad. Så var icke fallet. Visserligen fanns
väl icke den man eller kvinna, som vågade skratta »mästerman»
upp i ansiktet men bakom hans rygg blevo grimaserna desto
våldsammare. Till löjet bidrog kanske hans dräkt. Han svepte
sig i en uråldrig, sliten kappa av obestämbar färg, på fötterna
bar han ett par sjöstövlar och på huvudet - en »storm»!
En storm av besynnerligaste fason - Gud vet från vilket
vrak den bärgats.
Att bärga vad bärgas kunde från mänskliga vrak var numera
den gamle sjöbussens gärning. Hans hem hade under årens
lopp förvandlats till ett det underbaraste museum. I salen,
vars fönsterluckor ständigt voro tillskruvade, fanns en brokig
samling av nyttiga och onyttiga föremål alltifrån uppstoppade
fåglar och briljantsmycken till kläder, ur och mer eller mindre
dyrbara möbler. Denna samling utgallrades och förnyades så
gott som dagligen. Så snart skymningen föll på, fick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
