Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mästerman mottaga besök, lika brokiga som hans samlingar. Till
största delen var det dock sjömän, som utbytte sina
dyrbarheter och kuriosa mot klingande mynt, och schackerjudar
som tog hand om de förfallna panterna. Samuel Eneman
skötte sin affär samvetsgrant och skickligt. Han bibehöll alltid
sitt kalla, kloka lugn. Den stenblanka, kalla blicken var
vanligen till fyllest för att dämpa bråkiga klienters hetsighet.
Våldsamheter förekommo ytterst sällan och att vädja till
Samuel Enemans känslor var endast de mest dåraktiga
förbehållet.
Han levde ensam i ett litet väl tillbommat hus; hans dagar
förflöto lika. Varje morgon gjorde han en vandring utmed
hamnen. Som gammal sjöman intresserade han sig för fartygen
men han hade ju också andra skäl att hålla uppsikt över
deras ankomst och avgång - alltid fanns det någon klient
ombord. I sovkammarens fönster, som vätte utåt havet, stod
en kikare. Där satt mästerman på utkik. Soliga dagar kunde det
hända att han ställde en liten fågelbur bredvid sig i fönstret.
Halvblinda och sömniga sutto på pinnen ett par kanariefåglar.
Buren och dess innehåll luftades av samma skäl varför han då
och då vädrade kläder och tyger. För att de icke skulle
förlora i värde. Men när nu honan väckt av solen började flaxa
omkring i buren och hanen med våldsamt arbetande strupe
stämde upp sin sång, flyttade Eneman sin blick från kikaren
till buren och försjönk i ett slags förbluffat och misstänksamt
grubbel, som kunde vara i minuter och kvartar, ja i timmar.
II.
En gång hände det, att Samuel Eneman ej obetingat
lystrade till klokhetens bud och härför fick han uppbära mycken
försmädelse. Det var på vårsidan; hela hamnen väntade med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
