Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - EN LÖJTNANTSSPOLING
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ter sig så har han dock intet hjärta. Han gör sig lös och
säger grinande:
- I kväll ska jag väl rädda lilla fröken, men först måste
en knoga och dö för fosterlandet!
Luffar vidare, svänger på hälen för att kasta en kyss och
skubbar. Nu blir den allvarliga förargad, tar kamraten i armen
och söker draga henne med sig. Men vad vet hon om krig!
Från ett annat håll kommer en ny hord av vilda män, lägger
an, skjuter, stormar vidare. Och där ligger den arma eller
snarare sitter - svårt sårad att döma av de vilda klagotjuten.
Omöjligt att få henne ur fläcken. Kommer så löjtnanten själv.
- Vad har hänt? frågar han den allvarliga. En olycka?
Han kommenderar halt.
- Visst inte, förklarar den allvarliga skamsen, flickan är en
höna - se där hela olyckan.
Löjtnanten ler soligt, söker med blicken bland sina män,
kommenderar:
- Sergeant Olsson! Konvojera damerna till deras hem.
Möter ni fienden så hugg bara ned den rackarn! Och han gör
honnör för damerna och sergeanten, gravallvarlig, gör honnör
för båda parterna.
Konvojen går. En furir med glimt i ögat frågar:
- Löjtnant, ska sergeanten rapporteras som svårt sårad
eller tillfångatagen?
- Först det ena och sen det andra, antar jag! skrattar
löjtnant van Loo och sätter åter sina flinande pojkar i
stormmarsch.
Även sergeanten marscherar fram mellan de båda damerna,
vridande sin ståtliga mustasch. Han sneglar till höger och
han sneglar till vänster - ej olik den berömda åsnan mellan
hötapparna. Hon till vänster är onekligen den vackraste men
hon till höger hänger så hängivet vid hans arm och torkar den
blöta lilla nosen mot ärmen allt under det att snyftningarna
övergå i en stillsam hicka. Fan vet! tänker sergeanten och
snor sin mustasch.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
