Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - EN LÖJTNANTSSPOLING
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sergeanten stirrar fullkomligt bragt ur gängorna. Han står
som en slägga som sakta sättes i gungning. Till slut finner
han van Loos raljeri väl oförskämt och gör min av att vilja
kasta ut honom. Men hejdas av en allt annat än raljerande
van Loo.
- Stopp, om jag får be! Jag har någonting rätt intressant
att säga er.
Och han säger något som kommer sergeanten att tappa
dragen. För att han skall bli fullt övertygad om sanningen
i vad van Loo säger ger denne betjänten en uppmaning att
berätta vad han sett.
Sergeanten och van Loo stå bredvid varandra och lyssna till
vad betjänten, som står alldeles intill dem men något på sidan,
har att säga. Helen är ej i bilden.
Nu framträder, framför de tre männen, spiraltrappan från
herrgården, funt tydlig men så genomskinlig att vi genom den
kunna följa de tre männens spel. I trappans avsats står
sergeanten, kroppen kommer rullande, brottningen och
sergeantens rörelse då han slungade godsherrn vidare. Och i dörren
nedanför trappan står betjänten fullt synlig för oss men ej
för sergeanten. Då sergeanten i rummet fått höra att han är
avslöjad gör han en starkt överraskad rörelse - och trappan
försvinner. Betjänten slutar att tala och drar sig tillbaka till
sin packning. Van Loo står med huvudet högt då sergeanten
däremot böjer sitt i hopplös resignation.
I ett av rummets hörn står Helen med varje nerv på spänn.
Hon har hört alltsammans och hon håller nu sin blick stadigt
fäst på van Loo. Han betraktar henne en smula pojkaktigt
triumferande, nickar och säger:
- Skynda dig nu, Helen, med packningen. Vårt tåg går om
en timme. Så gör han min av att gå, men kommer inte långt,
ty dörren slås upp och gumman gör en strålande glad entré.
Hon ser sina båda pojkar stående bredvid varandra och antar
att de nu som i gamla dar äro de bästa vänner i världen. Hon
sluter dem båda i sin famn, dunkar dem på ryggarna, klappar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
