Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - EN LÖJTNANTSSPOLING
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
så den enes kind med ena handen och den andres med den
andra i det hon säger en smula sturskt:
- Vår Herre får allt till sist ha gehör för vad en klok
gammal kärring säger. För alla de gånger jag bett honom att
mina båda pojkar skulle få förbli vänner hela livet igenom.
Van Loo har svårt att dölja ett litet ironiskt leende. Men
så tar han gummans huvud mellan sina händer, smeker hennes
kind och ger henne en ärligt menad öm kyss.
Bakom gummans rygg ger van Loo ett tecken åt betjänten
att följa sig och till Helen gör han ett tecken att hon ingenting
skall säga, men komma efter så fort hon kan. Hon nickar
god mening.
Och så går han.
Taormina, februari 1923.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
