Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
själv. Men i alla fall. - Hon räcker honom den, hon måste
flytta sig intill honom för att hjälpa honom att öppna
medaljongen. De betrakta kind vid kind bilden. Den är lyckad. Han
böjer sig ned och kysser henne på ärmen, på handen, på andra
handen. Så hänger han med mycken högtidlighet kedjan kring
sin hals, stoppar försiktigt in medaljongen. Han är mycket
allvarlig och högtidlig, stirrar framför sig. Hon stirrar också
framför sig men småler tankspritt. Så rör hon lätt vid hans
arm och säger som vaknande ur drömmar eller minnen:
- Ruggiero, minns du, att du brukade bota min huvudvärk?
Hur var det, du gjorde?
Ingalunda har han glömt konsten. Han ser ytterst saklig och
förnumstig ut, när han nu placerar henne framför sig, rynkar
till och med pannan, som en läkare vid ett kinkigt fall. Hon
småler - åt barndomsminnet. Han för samman fingerspetsarna
på hennes pannas mitt och låter så händerna sakta glida utmed
tinningarna ned till öronen. Nu håller han hennes huvud i ett
fast grepp mellan sina händer. Han varsnar hennes leende och
ler tillbaka. Nu mötas deras blickar och deras ansikten
förvandlas, präglas långsamt av det högtidliga och stundom
hemska allvar som är gemensamt för tre passioner: kärlek,
grymhet, skräck. Greppet kring hennes huvud blir ännu
hårdare och med kärlekens och grymhetens raffinerade
långsamhet föres ansikte mot ansikte, mun mot mun.
Dessa gamla parker med täta lagrar, ogenomträngliga
myrtenhäckar äro förrädiska. Man tror sig väl gömd, men genom
ett eller annat lövvalv förråds man. Fabricio och miss Jane
blevo vittne till kyssen och omfamningen. Fabricio som kvällen
förut med glad hug famnat en lekkamrat, slås nu av häpnad,
skräck, vrede. Han vill störta fram emot dem, men miss Jane
håller honom tillbaka. Varför gör hon det?
- Detta är ju dock någonting oerhört! Oerhört? upprepar
den impertinenta lilla damen. Säg mig då, Fabricio, vem talade
du med i går afton i paviljongen? Jag råkade gå förbi...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
