Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En stor rostig gallergrind mellan massiva murar, där
innanför hett vitt solsken över mörk grönska, djupa skuggor,
porlande brunnar. En ung man, en ung kvinna komma ned till
grinden. De taga avsked. Ack, icke för alltid, för en dag
blott, kanske för några timmar. Det finns inga sorger i
världen, ingen skam, intet hat. Världen är en park, där man under
myrtens skuggande, doftande valv sida vid sida fördriver
timmar och dagar och år.
De skiljas. Den unge mannen går ut på den solstekta vita
vägen, går, vänder sig om, går, vänder sig om. Till sist måste
flickan i grinden gömma sig bakom muren - avskedet hotar
att bli evigt. Än en gång vänder han sig om, finner grinden
tom. Då fattar han sitt beslut och vandrar manliga vägen
framåt, men för att icke behöva vandra alldeles ensam, tar han
upp en medaljong, öppnar den, betraktar, betraktar, betraktar.
Betraktar så noga medaljongen att han först sent märker den
bår som buren av fyra män kommer honom till mötes. På
båren täckt av ttt skynke ligger Tonio, förvaltaren.
Öga för öga, tand för tand, liv för liv.
Alltjämt badar gården i den strida solfloden. Men där är
förunderligt stilla. Var äro de stojande barnen? Var äro
männen? Var är farfar Torriddu, farmor Maruzza? I ett hörn sitta
gummorna, tryckande sig samman som skrämda apor, gråtande,
vridande de gamla kropparna som i kroppslig smärta. På den
stora sängen i kammaren ligger Tonios kropp övertäckt med
ett lakan på vilket horder av flugor vandra. Bredvid sängen
och med en flik av lakanet i hand står Carmela, betraktar den
döde. Hennes ansikte är stelt, ögonen vidgade, läpparna hårt
sammanpressade.
Skräck och grymhet föder hämnd. Hon lägger långsamt ned
fliken.
Det finns i dessa berg ruiner efter bondgårdar, fäbodar,
ruiner som inte är annat än stora stenrösen. Ofta stå dessa
ruiner i förbindelse med en grotta eller ett helt system av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
