Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
grottor vilka tjänat till källare och gömsle. Vill man rådgöra
och fatta beslut i frågor av yttersta vikt, lämpar sig en dylik
plats förträffligt till rådskammare. Farmor och farfar ha
begivit sig upp i bergen, funnit sin rådskammare. Allena bliva
de icke. På alla bergstigar, i alla skrevor vandra och klättra
män, som icke synas ha något gemensamt ärende eller mål
men som dock en efter en och kommande från olika håll dyka
upp i ruinen där farfar tagit plats. Herdar, bönder, jägare,
fiskare, hart när alla Rocca Capreas män, i alla åldrar från
farfar ned till Ruggiero och Luigi. De hälsa farfar förstulet
men han svarar icke. De slå sig ned, var det faller sig, somliga
långt bort från farfar, andra helt nära. En och annan har en
bössa över axeln, andra stavar. Av kvinnor endast änkan
Potenzano, bredvid sin son. Och farmor.
Farmor sitter ej bland de andra. Hon har slagit sig ned
utanför ruinen, kanske för att hålla utkik. Emellertid har hon
en egendomlig sysselsättning. Bredvid henne stå en kruka och
en skål. Skålen är fylld med vatten och i vattnet ligger en
lerklump. Farmor tar ett litet stycke lera och rullar därav en
kula som hon lägger i solen att torka. Så rullar hon kula efter
kula, radar upp dem. Men när hon rullat den sista kulan gör
hon i denna med tumnageln ett kors.
Under det att farmor är sålunda sysselsatt rådpläga männen.
Och farfar säger:
- Bröder, i dag var det Potenzanernas dag, i morgon blir
det eder. Hertigen är omild. Vi göra vad rätt varit sedan
urminnes tid och han driver oss i döden. Min sonson hetsade
han som man hetsar ett vildsvin. För tjugu år sedan sände
han oss en uppsyningsman, som ville vårt fördärv. Då
uppoffrade sig en av oss och sände mannen dit, därifrån ingen
återvänder. Nu vill hertigen själv vårt fördärv.
Männen nicka, men ingen talar, ingen erbjuder sig. En
uppsyningsrnan är dock bara en uppsyningsrnan men en hertig
är en man, som drar karabinjärer efter sig. Händer det honom
något tör Rocca Caprea bli så full med sådana som en sugga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
