Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
falla stritt över priorns huvud, han blinkar, han rister på
sig, han för sin talan, säger:
- För två år sen då vi hade kopporna, sände jag fra
Marcello med de andra att besöka fattiga, vårda de sjuka. Kunde
jag veta att han hade förmågan att bota...
Pang - slår prelaten sin behandskade hand (ringen utanpå
handsken) otåligt i bordet. Nog nu med all denna ömkliga
vidskepelse! Inga undanflykter! Han vill ha klart besked.
Vem är fra Marcello? Varifrån har han kommit? Varför har
han tagit sin tillflykt till Santa Agata?
Ödmjuk, oböjlig och butter svarar priorn:
- Vad jag vet om fra Marcello, har jag fått veta under
biktens insegel. Blott den helige Fadern själv kan lösa min tunga.
- Och hur har ni kunnat låta denna humbug pågå så
länge? frågar den förbittrade don Giovanni.
Ville priorn vara rätt ärlig, kunde han hänvisa till Santa
Agatas offerkista som alltjämt belägras av troende och späckas
med oboler. Emellertid svarar han:
- De sjuka begära honom. Kan jag vägra dem hjälp?
Vägrade jag, skulle de riva ned klostret med sina naglar.
Prelaten rycker förargad på axlarna åt denna förstockade
vidskepelse.
- Kalla hit fra Marcello!
Knappt hade priorn avlägsnat sig förrän monsignoren
släpper gäcken lös. Santa Maria, vilken enfald! Prisad vare Herren
att icke donna Jane-Ann hört dessa bekännelser! Vad hon
skulle ha skrattat! Vad hon skulle ha gjort narr av hela det
andliga ståndet! Hur hon skulle ha klätt av dem in på bara
kroppen. Monsignoren sveper rysande kaftanen tätare kring
sig; själve don Giovanni måtte le vid tanken på donna Janes
rappa tunga. - Men några av de sjuka ha trängt sig in i
den yttre klostergången, bida i ångest och längtan...
Priorn återvänder följd av munken, som alltjämt har
kapuschongen neddragen. Han går fram för att kyssa ringen men
prelaten avvisar honom med en brysk åtbörd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
