Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men Luigi är död och det är egentligen därför hon sökt upp
sonen. - Och hur visste hon, var han fanns? - Ack, det har
de vetat hela tiden. Farfar Torriddu hade många och
mångkunniga vänner. Men på sin dödsbädd lättade Luigi sitt hjärta
och berättade hur det förhöll sig med hertigen. Då han, Luigi,
sett hästen stupa, förstod han att Ruggiero missat och lade
då själv bössan till kinden.
- Å, gick det så till, säger Ruggiero helt lugnt och han ler
och stirrar framför sig.
Men mor Potenzano tar fram ett papper ur barmen och
räcker honom. Det är Luigis bekännelse som kyrkoherden
själv satt upp och bevittnat. Ruggiero tar papperet, kysser
handen, kysser papperet...
I priorns celler har bestörtningen stegrats till skräck. Då
inträder Ruggiero. Han är fullständigt lugn och han ler så
ljust som aldrig förr. Kardinalen störtar sig över honom,
befaller och ber. Han måste gå ut till deras sjuka. Ruggiero
skakar på huvudet. Det är inte längre hans hjälp hopen begär,
det är hans liv. Men lika gott! En må låta sitt liv för att de
många skola varda räddade. Han tar fram papperet som
modern givit honom och anförtror det åt don Giovanni. Han
ber honom bevara det väl och i sinom tid lämna det till don
Fabricio, tilläggande att Ruggiero Potenzano gick i döden med
lätt hjärta och utan agg mot någon.
Nu inträffar ett halvt komiskt intermezzo. De båda
polismännen som stått dolda i gruppen av munkar, träder nu fram.
Den ene är en stor, grov karl med enfaldig uppsyn, den andre
- hans förman - är en helt liten ytterst petig herre, som
till utseendet kan påminna något om d’Annunzio. Men i den
lilla kroppen bor en hjältemodig själ och framför allt en
bergfast tro på sitt ämbetes och sin persons vikt och betydelse.
Han sträcker nu upp sig så att han kan lägga sin hand på
fra Marcellos skuldra och frågar om han är Ruggiero
Potenzano från Rocca Caprea. Frågan bejakad säger han myndigt:
- Då kan jag ej tillåta dig att gå till folket, än mindre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
