Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utsätta ditt liv för någon risk. Du är anklagad för mord och
jag kommer att försvara ditt liv till mitt sista andedrag.
- Och vi då? frågar den förbittrade kardinalen.
Polismannen rycker på axlarna. De hade inte begått något
brott, det finns ingen arresteringsorder för deras räkning, de
få rädda sig bäst de kunna. Så långt hinner han, och hans
medhjälpare hinner sätta handklov på den fullständigt passive
och synbarligen roade Ruggieros högra handled, men nu kastar
sig kardinal, monsignore, prior, munkar över polismännen.
Vilket tilltag! Att hindra en ädel kristen att rädda sina
medkristna! Att skymfa en martyr med bojor! Att bära hand på
en Herrens underman!
Ruggiero måste le, nästan barnsligt likt en pojke som hör
en rolig historia. Men han lämnar de tvistande och går fram
till donna Marcella. Han betraktar henne några ögonblick,
leende och öm som en brudgum. Han säger:
- En syndares välsignelse är ej tyngre börda än ett
helgons. Må Gud vara dig nådig! Med högra handen från vilken
handkloven nedhänger gör han korstecknet över hennes panna.
Han ser på henne och alltjämt med det allvarliga ömma leendet
i blicken säger han: Sanning och tvivel ryms ej i samma
hjärta. Saliga äro de, som icke se, och dock tro.
Han stiger ut på altanen, klostergångens tak, går fram till
dess rand, stiger över räcket. Det är hög tid att flocken får
sitt rov, ty redan göras anstalter för att storma den övre
terrassen. När de varsna honom skria de upp på nytt, när
han stiger över räcket tystna de. Och han ler även mot dem
och säger:
- Små bröder och systrar, har jag låtit er vänta för länge?
Er vrede är min skuld, och ert hat är min synd, icke er. Små
bröder och systrar, jag kommer till er, och må mitt blod
släcka er törst!
Upphetsningen utanför klosterporten är ej mindre än i
klostret. Sjuka, förtvivlade, hysteriska människor brinna som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
