Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
då han hör en bil stanna utanför porten. Han ställer i all
hast undan brickan i fönstersmygen och fiffar som hastigast
upp sig för att värdigt mottaga dandyn.
I vestibulen stannar Marcel och Jean, som vägrar att vara
med längre. Han är synnerligen besvärad och orolig. Kragen
klämmer honom, han är ovan och känner det obehagligt
i de fina kläderna, monokeln vill absolut inte sitta fast, och
han måste grimasera kolossalt för att åtminstone vinna något
resultat. Han pustar och torkar svetten ur pannan. Marcel
betraktar honom kritiskt och ger nickande goda råd undet
det han tar fram ett par nyköpta handskar och trär dem på
sin protegé:
- Tag aldrig av dig handskarna! Låt bli att svettas! Riv
dig inte i håret! Rör dig som om du varit sängliggande sjuk
en månad och se för resten ut, som om du tänkte bää
och ingenting annat än B ä ä ä!
Den stackars Jean anstränger sig att se blaserad ut, vilket
lyckas rätt väl tack vare den förbannade tingesten, som inte
vill hålla sig i ögonvrån. Och så stiga de båda in till
notarien:
- Det gläder mig, herr markis, att ni infann er så
punktligt, börjar notarien, bugande och trugande Jean att ta plats,
jag väntar nämligen vilket ögonblick som helst madame
Ponson själv -
Upp flyger Jean ur stolen, gripen av skräck vid tanken
på en dylik konfrontation. Och även den lugne Marcel
tappar huvudet, där han står i stram betjäntställning vid dörren.
Notarien får till sin förvåning se herre och tjänare löpa
samman till en hemlig och hastig rådplägning, som slutar med
att Jean under ideliga förvirrade ursäkter drar sig bugande
baklänges mot dörren.
I detsamma stiger madame Ponson in i rummet. Hon
skänker Marcel en hastig nick och räcker den förvirrade Jean sin
hand till kyssning. Hade inte Marcel lyckats ge sin protegé
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
