Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Betjänten för den skrämde Jean in i hans rum under
förevändning att byta kläder, men i själva verket för att
exercera honom en smula. Under tiden sprider madame i
salongen nyheten att hennes svärson återvänt från sin biltur.
Skvallret har gått och med en viss spänning motses mötet
mellan makarna. Tisslet och tasslet plågar markisinnan, som
blir allt oroligare och trumpnare. Äntligen kommer markisen.
Han för sig något stelt och bugar sig rätt tafatt till höger
och vänster. Några av herrarna vill börja en konversation.
Då slår han sig för pannan och rusar ut i sitt rum, där
betjänten väntar.
- Marcel! Marcel! Vem av dem är min hustru?
- Det behöver du inte ens veta, grinar betjänten, känner
jag lilla markisinnan rätt, så flyger hon genast i famn på dig.
Hon avgudar sin man.
Den olycklige ställföreträdaren kliver åter beslutsamt in
i salongen, men fastnar på nytt som en mekanisk docka, vars
urverk gått slut. Man sneglar från alla håll på honom.
Ämnar detta societetens enfant terrible visa något nytt utslag
av sin excentricitet. Han svettas och torkar sig om halsen
på äkta bondmaner. Gamla hennes nåd kommer fram till
honom och viskar förstulet:
- Vad går det åt er, Robert? Ni står där som en träbock.
Se så, kyss nu er lilla hustru.
Han stirrar från den ena damen till den andra. Ingen
visar någon lust att flyga honom om halsen, allra minst lilla
markisinnan, som trumpen vänder sig bort. Då är det en av
damerna, som ler hult mot honom, antagligen ler hon av
ohejdad vana. Men det ser inbjudande ut. Här ta mig tusan har
jag henne, tänker den stackars Coubert, och för att göra
pinan kort, stegar han beslutsamt fram till henne, slår armarna
kring hennes liv, pussar henne och säger:
- Här har du mig åter, min hjärtans lilla stumpa!
Tablå! Svärmor stelnar av vrede! Men societeten småler i
mjugg och viskar:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
