Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hövligt för att inte säga nästan krypande uppträdande lyckas han
få deltaga i måltiden. Nu kommer hela gåsaflocken för att
bringa honom sin hyllning. Åtminstone se de ödmjukt tillgivna
ut, där de med sänkta huvuden nalkas honom. Han klappar
gåskarlen vänligt på huvudet, men det skulle han inte ha gjort,
vingarna slå, näbben hugger. Lyckligtvis står trädgårdsstegen
bredvid. Han räddar sig snabbt upp på den och kan med
förakt se ned på fienden ända tills modersuggan kommer
och börjar skubba sig mot den vacklande stegen. Men han är
inte rådlös, han svingar sig ned på Grålles rygg och rider stolt
bort från otacksamma och vrångsinta djur upp till ladugården.
Han öppnar dörren och en flock får störtar ut, efter dem
komma en efter en korna. Han hejdar den första, håller
tillbringaren under hennes juver, klappar henne vänligt
manande:
- Såja, såja, vi är ju en liten kossa. Försök inte lura mig,
därför att jag är född i stan. Bara en liter, kossan lilla, bara
en halv! Men kossan vill ej och inte heller hennes systrar,
som börjar galoppera omkring i trädgården. Nu återstår blott
den största kon, som dock lömskt nog är en tjur. Bob
rusar ut ur ladugården, svingar sig åter upp på hästen,
och rider ned mot gården, följd av tjuren, som kanske
vill hälsa på sin gamle vän hästen. Denna vänskap känner
dock inte Bob, utan hotar sin förföljare med revolvern:
- Ett steg till och du är dödens! På min ära om jag
låter skämta med mig mer än till en viss gräns!
Nå, med en tom tillbringare i ena handen och revolvern
i den andra når han äntligen expeditionens utgångspunkt,
huset. Ansträngd och något missmodig mötes han här av en
glädjande tilldragelse: en höna har lämnat de sina i köket för
att i soffan lägga ett ägg! Beundransvärda uppfinning en
sån där höna! Men ett ägg är dock för litet. Han sätter henne
ånyo på den plats, som hon ju tydligen själv valt.
- Tag plats, madame! manar han vänligt, gör det bekvämt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
