Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett sällskap här i världen, som inte med någotslags
sofistiskt berättigande lyckats räkna Kristus som
just sin man? Varför skulle inte en diktare då
kunna usurpera honom för de gudlösa
revolu-tionssoldaterna i det kristendomsfientliga
Råds-ryssland? Ja, vad skall man slutligen tänka om
saken?
Svaret på frågan kommer man närmare, om
man vänder sig till de två övriga mest betydande
lyrikerna av Blocks generation, Andrej Bjelyj och
Nikolaj Kljujev. Hos dem — liksom hos en hel
rad av bolsjeviktidens första diktare — klingar
genom alla de upprörda motiven en gemensam
ton med omisskännlig bröstklang: en religiös tro
på det heliga Ryssland. Inte heligt i sin storhet
och makt längre (det var då), men heligt i sin
förnedring före en kom m ande storhet. Ungefär
samtidigt med Block diktar den innerlige
mystekern Bjelyj sina extatiska hymner »Rossija» och
»Kristus är uppstånden», i vilka han med en
mycket naturligare symbolik siar om hur det korsfästa
Ryssland en gang skall återuppstå för att frälsa
världen. Hos den både reflekterande och
utomordentligt fantasirike Kljujev går samma
tankegång igen, Hans härliga dikt »Solbringarens sång»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
