Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skall förkrossad vår jord digna ner.
Och med ögon, som bränna av allt vad hon bröt,
hon mot kärleken bedjande ser.
En profetia som denna gäller ju inte bara
Ryssland, utan mänskligheten i gemen, men
naturligtvis har den sin andliga rot i hemlandets jord. Och
sannerligen, tragiska ord i belysning av allt vad
som sedan kom! »Till det yttersta ondskan oss
bragt» — så trodde Nadson och hans generation.
Om han inte dött vid några och tjugo år, utan
levat några decennier till och upplevat
världskriget med alla dess ohyggliga följder, hade han väl
insett att det inte finns några giltiga milstolpar
på den mänskliga ondskans långa väg. Vad han
trodde vara slutmålet med förkrosselse och
soning framför det nya rikets port, var väl i
verkligheten bara en kort rysk verst på vandringen
mot något ännu värre. —
Men låt oss lämna hela raden av smärre och
större författare för att övergå till de två
ojämförligt största, Tolstoj och Dostojevskij. I
synnerhet den förre samlar som i en knutpunkt alla
trådarna av vad hittills blivit sagt. Om man
dock medger att den knuten hör till det gordiska
slaget, så ’säger man bara en gammal sanning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
