Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i den denna romans centrala berättelse, har
hon ett försonat vemodssken över sig: hans hjärta
har lyckats söva bitterheten, men någon ny och
likvärdig känsla har diet icke mäktat föda. Till
Varvara riktar sig säkerligen en av hans sista
dikter, den av en runebergsk enkelhet präglade
Klippan.
Gyllne molnet dröjde över natten
vid den gråa jätteklippans hjärta.
Nästa morgon flyktade det tidigt,
lekte luftigt över blåa vatten.
Men i fårorna på hårda hällen
blev ett spår av fukt. Försänkt i grubbel
och allena står den gamla klippan,
gråter sakta i den öde kvällen.
I fråga om Lermontovs svartsyn på sin samtid
är det bäst att lämna ordet åt honom själv. Han
har givit tillräckligt klart besked härom, både i
»Vår tids hjälte», i förordet till densamma och
tidigare i den ofta citerade dikten »Duma», en minst
sagt hård dom över hela den ryska
överklassgeneration, som växte upp under livegenskapens, det
politiska förtryckets, de intiga salongsäventyrens
och den urvattnade byronismens glanstid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
