Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Författarna klaga ju ofta över litteraturens
industrialisering genom förläggare och press. Men
själva ha de industrialiserat något mycket
viktigare: diktandet. Författarskapet har i allt större
utsträckning blivit vad det aldrig borde bli, en
näringsgren som alla andra, fen förvärvskälla. Och
det ar ett spännande yrke att vara författare. Man
slänger årligen eller halvårsvis sin tärning ut i det
stora spelet — kanske kommer högsta siffran upp!
Denna förändrade syn på diktkonstens uppgift
har hastigt fört till vad vi nu äro inne i: ett hav
av trycksvärta, där det inte är lätt för den
törstiga att hitta de klara och läskande strömmar, som
likväl rinna igenom det. Och vad varje behov,
varje brist fylls med svindlande fart i vår
kol-lektivistiska tid! För blott några få år sedan fanns
det en som menade, att vad vi främst behövde var
nya uppbyggelseböcker, som kunde fördjupa oss
och ge oss mod att leva större än vi göra. Då hade
Sigrid Undset redan skrivit sina katoliserande
mästerverk, men de pekade bakåt i tiden. Var fanns
den nya uppbyggelseboken just för våra dagars
människa, just för vår säregna situation? Jo,
plötsligt kom Oxford, och behovet fylldes genast med
en hel hylla, alltifrån de ofta så enkelt gripande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
