Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
formar om hela topografien där inne. Så även för
mig. Men någon vilt flammande eld vart det icke
av min heta gnista. Snarare var det som om de
yttre och inre upplevelserna slagit tappen ur en
tunna, vars existens jag knappast vetat av. Den
hade tydligtvis länge stått överfylld med en
jäsande brygd. Ty fram ur sprundet skvalade vers
både dag och natt. Forsen av bläck slukade papper
i massor och hotade att fullständigt spola bort
mina stackars oljefärgsdiukar. Det var en bitterljuv
tid. Och som vanligt inträffade vad som brukar
ske i dylika fall: om något obetvingligt söker sin
form, så kommer den också till sist. Mig
ovetande snuddade jag här vid ett av konstens
kardinalproblem. Det enda jag märkte var att mitt
versskrivande inte vidare var rimsmideri, utan började
likna ett smide som formades av en ödesdiger
slägga. Dess yttre skapnad närmade sig ibland vad
tanke och känsla hade på hjärtat. Några dikter
av mig trycktes i ortsbladet, andra i tillfälliga
publikationer, och jag var stolt som en ung gud. Jag
minns att en av dessa periodiska tidskrifter
utkom på rosenfärgat papper. I den ingick min
sex-tonårsdikt »Under häggarna», som med sin
jublande barnslighet var predestinerad att i tidens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
