Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rade mitt själsliv av all sentimentaliteten. Versen
gick i baklås för mig. Jag stirrade hjälpsökande
men förgäves på ett portratt som länge intagit
hedersplatsen på mitt skrivbord. Det var Levertin
med sitt outgrundliga, hektiskt-vemodiga leende.
Honom hade jag forskande beskådat otaliga
gånger, ofta nästan med gråt i halsen över att han
dött just ett par år innan jag haft möjlighet att
träffa honom eller åtminstone skriva till honom
— jag var nämligen bergsäkert förvissad om att
han skulle svarat på så glödande utgjutelser som
mina. Men just nu på sista tiden var jag på väg
att svika honom, och hans vackra stora blick mötte
min med ett uttryck av förebråelse. Kanske
upplever han sin renässans som den diktare och ännu
större omdiktare han var. För mig hade hans
lyriska schmelz vid det laget börjat fastna i halsen
som en alltför sot och morbid dryck.
Jag hade hittat en ny stormästare av senare
årgång, och han hette Bo Bergman. Honom skattar
jag fortfarande högt, hans verk är hållbar vara.
Då, några år före kriget, inskränkte sig hans
produktion til! två diktsamlingar och en novellbok,
men det räckte till.
Alltnog, denna majnatt, då mitt försök att i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
