Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vers avslöja världsgåtan slog slint, hittade jag pä
något mycket ovanligare. Jag skrev ett brev till Bo
Bergman, mästaren av allt annat än vårens
mystiska makter. Jag skrev ur mitt överfulla hjärta
allt vad jag i den stunden upplevde, jag lade fram
hela min sjuttonåriga fröjd och bedrövelse, och jag
bifogade ett verspaket som antagligen vägde nära
ett kilo.
Efteråt, vid nyktrare andliga vätskor, hoppades
jag ju knappast på något svar. Men varje gäng
posten dunsade ned genom brevluckan i tamburen
intill mitt rum, flög jag upp i en orimlig
förväntan. Och veckorna gingo.
Då hände det. Den morgonen måste
brevbäraren varit tidigt i farten. Det smällde till i
mäs-singsklaffen där borta innan jag hunnit stuva
skolböckerna under armen och ge mig i väg till det
föga älskade läroverket. Bland tidningarna på
tamburgolvet låg ett konvolut, fullplåstrat med svenska
frimärken. Det var adresserat till mig. Den
obekanta utanskriften, spetsig och tvärhuggen,
började med orden »Herr författaren» . . . Jag slogs av
en aning och slet upp kuvertet. Det var från Bo
Bergman. Han förklarade att han i allmänhet
brukade kasta poetiska petitioner i papperskorgen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
