Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hon gav Kristin livet och trevande ledde henne
fram genom den so liga barndomen; men så
bör-jad.e dikten leva sätt liv på egen hand, av en
bergbäck vart cn rullande flod, och det var bara att
följa med och styra sin farkost bäst man förmådde.
— Alltnog, Kristins uppväxtår på fädernegården
ha ett så betagande ljus över sig som bara livets
och böckernas barndom kan ha. Fadern Lavrans
vinner genast läsarens hjärta helt, likaså
tiggarmunken Edvin, och efter den djupa och stilla
scenen mellan barnet och den helige brodern i
kyrkan kan det hända att man tycker sig aldrig ha
läst något bättre. Intrycket av skönhet växlar
länge med beundran för den oerhört rika medel
-tidsmålningen och för stilen, som än doftar svagt
som den blekaste fjällflora, än blir saftigt brutal
och luktar mull och svett och jäsande drifter. Där
komma de romantiska scenerna vid nunneklostret,
då oskuldens krans är dömd att förgås i eld. Men
hur förnyat är inte detta gamla patentpoetiska
motiv med riddaren och jungfrun! Det ångar kryddat
ur klostrets örtagård, det susar av ungt rött blod
genom de ängslande nätterna, det lovas så dyrt och
heligt, men alla löftena brinna upp i dofter och
rus — tills allting oundvikligt suges in i det usla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
