Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
näste, där riddaren Eriend sover med sin
barnsliga älskde, en annan mans fästmö. Brynhild
Flugas porthus är den skamliga punkt, där Kristins
öde vänder sig. Det är där den rinner upp, den
orena och aldrig sovande källa, som skall förgifta
hennes minnesliv för årtionden framåt. Nu börjar
ångesten komma in i hennes tillvaro — den ångest
som aldrig helt släpper greppet, förrän hon som
en gråhårig och härjad kvinna skördas av
digerdöden. Kanske skola vi få nog och övernog av
hennes vånda, men på detta stadium av
berättelsen har den ännu det färska sårets febermakt.
Den första egentliga besvikelsen för läsaren
kommer vid Eline Ormsdatters död. Man ruskar
betänksamt på huvudet åt detta arrangerade
halvmord, då Erlends förra frilla går sin
strategiskt nödvändiga död till mötes. Härefter anar
man att även Sigrid Undset kan bli tvungen att
hastigt och lustigt slakta besvärliga personer, och
man tycker att det kanske ändå finnes jämförliga
böcker. —
Andra delen, Husfrue, är enligt min tanke
den minst betydande, i varje fall den ojämnaste.
Den lider av upprepningar i stor skala.
Författarinnan spelar om och om igen samma mörka tongån-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
