Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
åratal dödsdömd, nästan immateriell kropp hade
slocknat, när de sista livsatomerna brunnit ned.
En fot, van vid ensamma vägar, hade sakta
stigit över en längesedan förtrogen gräns. En
flammande ande hade fått färdig sin största dikt och
famnat den underbaraste av sina syner: döden. Mer
var det icke.
Men förrän Edith Södergrans genius för alltid
förstummades, hann hon ge oss det bästa hon
någonsin skrivit. Under ett sista uppblossande av
skaparkraften diktade hon de svanesånger, vilka
finnas sammanförda i sluta’vdelningen av den
postuma samlingen »Landet som icke är». Det
märkliga är att dessa dikter också utgöra det
lättfatt-ligaste och minst egendomliga i hela hennes
produktion. I dem är varje medveten
originalitets-strävan utplånad av ett vinddrag från nejder långt
bortom all kamp och all fåfänglig diktarära, allt
vibrerar av enkel innerlighet, och om hennes
självs-våldiga verskonst även tidigare ägt ett slags inre
musik, så har den här brutit igenom skalet och
omstöpt varje stycke till en rytmisk helhet. Kanske
frågar man sig med vemod vad diet kunde blivit,
om hennes lyra redan under den fulla
skaparkraftens dagar fått d e n tonen . . . Hit hör den plas-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
