Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mitt barn, min son, som jag i jubel trycker
hårt i min famn med pannan mot ditt bröst,
när jag en tyst sekund mitt öga lyckcr
förnimmer jag att livet ändrat röst.
Allt oblitt, som av ödet blev mig givet,
din lilla hand, min son, kan bära det.
I händer, svagast av allt svagt i livet,
blev bördan som jag burit fjäderlatt.
Jag bär dig nu och skall väl än få bära
dig på min arm i några sälla år.
Men nu och evigt, du min son, du kära,
bär du mig i ditt ljus vart jag än går.
Och nu är han borta, Erik Kihlman. Borta en
man, som hörde till blomman av vår nordiska ras.
Skövlat det hem, som han och hans hustru
skapat till en verklig förbindelselänk mellan
Skandinavien och oss. Varför, fråga vi, varför måste
detta ske? —
Jag har knappast någonsin med Erik Kihlman
vågat vidröra de yttersta tingen; i det fallet var
han en förseglad bok, han ville ej yppa något han
ej var bergsäkert förvissad om. Men så långt jag
känner honom, vet jag att han såg på detta livet
som en otillräcklighet, där ingenting hinner nå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
