Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
der. Den senare delen riktar sig till den förstfödde,
som Lybeck aldrig hann få se.
»Den tysta elden.»
Du såg den brinna »stark och dunkelröd,
den tysta elden — hemmets eld på härden»,
den låga som du tänt och vid vars glöd
du fann ett värn mot mörkrets makt i världen.
En gnista från den lågan på din härd
har tänt den eld som på min äril flammar.
Jag glömmer ej av vem min eld blev närd,
jag minnes ständigt varifrån den stammar.
I tysta stunder tyckes mig ibland
den lugna värmen hos två kära händer
fördubblad av en tryckning av din hand,
som genom henne mig cn hälsning sänder.
Den gavs mig fast och stilla, den blev min
den lilla handen, när den slutat leka.
Och hon som gav den sluter nu i sin
en liten gossehand du ej hann smeka.
I klostercellen, dar så mången natt
såg arbetsheta tysta timmar ila,
där störes friden nu av barnaskratt
och två små fötter utan rast och vila.
Men den som från din äril fick till lån
den värme, som gav värn mot mörkrets välden,
han minnes dig och önskar åt sin son
en gnista av ditt arv: den tysta elden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
