Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida -
I. Blekängen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
späd yngling utan mustascher, finnar och hicka.
Och på kaleschens dynor vilade ett eller annat
fruntimmer, vackert men okänt.
Onsdagar och lördagar kom käre kusin Lilja
från Viskingeholm. Han höll framför änkesätet
en kvart eller så, spall kaffe på vargskinnspälsen,
stoppade sockerbitarna i västfickan och grät över
de dåliga smörprisen. Det var de tre
herremansåken. Bondkärrorna, som skramlade förbi, voro
oräkneliga och räknades icke. Men ibland kunde
det hända, att en kärra, en riktig bondskjute,
stannade utanför änkesätet. Då visste gamla frun, att
det var Liljas dotterson, den käre Abraham
Björner, som friade till kaffekoppen. Och då fick
hon brått! Fram med spetsmössan och fram med
den »dyrbara» sockerkakan. Han arbetade som en
slav, den stackars gossen, skjutsades från domsaga
till domsaga. Men ändå kunde han finna en stund
över för sin kära grande tante, skämtade lustigt,
värmde hennes händer mellan sina och lät henne
kyssa en fjunig och rödblommig kind.
Var det sommar och vackert väder, tog gamla
frun kaschmirschalen och bamburöret ut ur skåpet,
och vandrade själv nedför Björkenäsvägen till
bäcken och över bron. Där steg hon av vägen,
stannade ett ögonblick för att torka lornjettens
glas och vandrade sedan långsamt och högtidligt
fram mellan vävarna, som voro utlagda på ängen
till blekning.
Det var alla stadens vävar. Alla mäns skjortor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
