Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Faster Mimmis och stadens historia.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vid middagstiden sprängde baron de Sars i
spetsen för en tio, tolv ryttare över Blekängsbron.
På torget möttes han av borgmästaren, som
ödmjukt tackade hans nåd, men tillika påpekade,
att elden redan var släckt.
Vasa? skrek hans nåd. Va fan nu då? Redan
släckt? Va fan oroar ni folk för? Om ni släcker
själva? Vasa? Helt om! För tusan! Förbålt
idiotiskt! Helt om, karlar! Fy fan!
Vad beträffar orsaken och upphovet till allt
detta elände, komminister Johan Jacob Roth,
förblev han lugn och oberörd sittande vid sin
järnkamin. Och icke nöjd med den eld, som rasade i
staden, stoppade han brädlapp på brädlapp,
kolstycke på kolstycke ned i kaminen, vars lucka hade
handtag i form av en ängels huvud. I den
allmänna villervallan tänkte ingen på komministern,
vådaeldens orsak förblev en hemlighet och Johan
Jacob behövde icke ens bota för uraktlåten sotning.
Eldsvådenatten hade sonen Elis Eberhard
kommit in till honom och sagt:
Far, far! Nu brinner det i skorsten igen och
elden har tatt i skräddargården.
Komministern reste sig och gick bort till fönstret.
Ja, sade han, elden är smittsam. Alldeles som
elakt lynne. ,
Han återvände till kaminen och satte sig. Men
när han såg gossens upphetsade och förskräckta
ansikte, sade han:
Skräddarens kåk brinner, Elis Eberhard. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
