Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Råttkriget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Pojkarna lyckades få upp honom på land. Men
när de sågo, att han var död, smögo de sig bort,
skamflata och rädda. Louise tog Enok Ebenezar i
famn och bar honom genom hela staden. Vattnet
strömmade, tårarna strömmade, blodet strömmade.
Det var en sorglig syn.
Blekängsgatan låg öde, bräderna ramlade utför
bäcken, fastnade, bildade små dammar, bröto sig
lösa och ramlade vidare. En allvarsam polisbetjänt
kom vandrande gatan framåt, betraktade med
häpnad den ovanliga mängd av gyttja, som kastats
upp vid bron, sparkade på den döda råttan,
skakade på huvudet och gick sin väg.
Efter en stund kom flickan med de röda
strumporna och hennes bror. Flickan bar en
trädgårdsspade, gossen släpade på en liten låda. Flickan tog
fram ett tidningspapper, svepte den döda råttan
däri och lade henne i lådan.
Hon är allt söt ändå, stackars lilla råtta, sade
gossen.
Flickan tog lådan och bar den över bron ut på
åkern. Hon satte ned kistan och började gräva i
jorden.
Varför ska hon begravas? frågade gossen.
För det är synd om’na, sade flickan.
Ska vi ösa vatten på henne? frågade gossen.
Nej, det är bara när en döps. Men vi ska läsa
Gud som haver.
Den kan Gusten med! sade gossen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
