Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Råttkriget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Prick hade återvänt in under bron, man hörde
hur han flåsade och nosade.
En av pojkarna sade:
Hör nu Lovis, varför ska Lovis ha råttkungen?
Louise svarade kort:
Det har jag sagt.
Det är väl inte ackurat säkert för det, menade
pojkarna.
Louise bleknade, ögonen blevo stora och
läpparna knepos ihop. Men hon behärskade sig och
sade:
Nu ska jag ha råttkungen. Hade ni bett vackert,
så hade ni fått’en. Men nu ska jag ha honom,
därför att ni är elaka.
Det ska vi väl se, sade pojken. Det är väl
ändå vi, som byggt dammen.
Understa dig inte, skrek Louise. Det är då också
besynnerligt, ska vi ha slut på råtteländet eller
ska vi inte -
Men vattnet, som dämts upp bakom bron, hade
redan fått hjälp, bräder och stenar vräktes ikull och
vattnet forsade in under bron. Ett skall och ett
jämrande tjut! Prick kravlade sig fram mellan
bräderna, borrade ned tassarna i dyn och lyckades
hålla sig kvar, tills Louise fick tag i hans
halsband. Prick var räddad. Men Enok Ebenezar
rullades av vattnet över Blekängsbäckens stenar. Hans
huvudskål var krossad.
Enok, Enok! Älskade Enok, ropade Louise. Å
snälla barmhärtiga Gud, fräls Enok!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
