Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ingenjör Krok badar ihjäl Blekängsbarnen. Broms gör förluster. Och Aposteln vakar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Julius Krok ville plocka ned sina lampor igen, men
svärfar sade nej. Och följden blev, att Julius Krok
höll sig hemma om kvällarna.
För resten kunde han gärna stanna hemma.
Änkan Carléns arvingar hade i grund förstört
»källaren» för honom. De hade rivit ned det
blågröna huset, schaggsoffan mellan kamin och
fönstret existerade icke längre. De hade byggt
upp ett stenhus med torn och tinnar. Röd plysch
på möblerna, röda mattor på golv, vars bräder
icke voro handsbreda. Uppasserskor i stället för
skänkmamseller, och i stället för gumman Carlén
med sin gulskaftade korkskruv, sin brokiga schal
och sin vita spetsmössa, en blekfet herre i svart
redingot, en blekfet herre med vaxade mustascher.
Julius Krok kunde gärna hålla sig hemma,
alltid fann han någon sysselsättning. Han satte sig
vid bordet och såg på, hur fru Marie förde nålen
upp och ned genom stramaljen. Ibland nickade hon
åt honom, och han nickade igen. Ibland frågade
hon, om han inte skulle gå ut och röra på sig litet.
Det låg ingen ovänlighet i frågan, endast en svag
ängslan att han kunde ha tråkigt.
Men han hade icke tråkigt. Han satt och
funderade över Abraham. Vad skulle gossen: bli?
Fru Marie sade:
Om Gud vill, så blir han en hederlig karl.
Visserligen, men det var icke nog, icke ens det
väsentliga. Julius Krok var själv en hederlig karl.
Det viktigaste är, tänkte han, att gossen blir orädd,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
