Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - J. A. Broms gör bokslut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
då valde sig favoriter ur ynglingaskaran men som
på det stora hela taget behandlade dem alla med
samma jämnstrukna vänlighet.
Madam Ekman var icke född i staden. Hon
hade kommit en Mickelsmässa med marknadsskoj
och skjutbanetält. Hennes konstnärsnamn hade varit
Rosine de Rose, mem som hon led av gulsot
ändrades det snart till Gula Rosen. I tältet gjorde hon
bekantskap med Sörman och genom Sörmans
inflytande blev hon härskarinna på Tre Remmare,
som på sätt och vis hörde Bromsen till. Hon
återtog då sitt borgerliga namn Ekman och beflitade
sig om en fläckfri vandel. Själv påstod hon sig
vara gift, men prästbetyget hade en annan åsikt.
Gula Rosen strävade efter att bliva en bättre,
en dygdig människa. Hon kände sina svagheter,
och hon sökte bota dem genom att uppställa ett
negativt sedligt livsprogram, vars huvudpunkter
voro: att aldrig förtära något starkt undantagandes
»besken», som är medicin, att aldrig »röra i lådan»
och att aldrig radera i »boken», för så vitt det ej
var alldeles nödvändigt. Att aldrig »se åt någon».
Det var stränga fordringar, och madam Ekman
förmådde sällan fullgöra dem, åtminstone icke alla
på en gång. När hon greps av ruelse magrade
hon märkbart, ögonen blevo röda och ögonlocken
svullnade av tårar. Hon blev ovänlig mot alla
människor och försvarade sig så hårdhänt mot
närgångna kunder, att blodvite uppstod. Under
sådana tider tålde hon endast Benjamin Hagelin,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
