Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och klagade sin nöd. Fru Marie fann sig tvungen
att lämna sitt salsbord och sitt stramaljarbete för
att hålla ett moderligt och svärmoderligt förhör.
Det gick illa. Louise bara småskrattade och
skakade på huvudet. Aposteln talade, flytande som
vanligt. Men när han kom till »förförelsen»,
förlorade fru Marie för första och enda gången i
sitt liv varje tillstymmelse till självbehärskning.
Skäms, människa, skäms, människa! skrek hon.
Hon fann icke ord. Hon trummade med händer
och fötter hela fanfarer. Louise blev skrämd och
sprang efter vatten. Men Aposteln smittades av
svärmoderns raseri. Han talade tills stämman
sprack och saliven löddrade sig i mungiporna. Han
liknade i detta ögonblick sin mormorsfar salig
borgmästaren Paulus Stenberg, då han låg i
kyrkbänken och förbannade Gud och Book och
människosläktet.
Slutet blev, att jungfru Lisen måste hämta
doktorn. Han körde ut Aposteln och lät fru Marie
gå till sängs. Sinnesrörelsen hade varit så ovanlig,
kraftuttömningen så stor, att hon måste stanna i
sängen mer än en vecka. Under tiden vistades
Louise hos sin mor. Men då fru Marie återvände
till stramaljen, återvände Louise till sin man, och
man talade icke vidare om saken.
Lille ingenjören hade hållits utanför, han
visste ingenting och förstod ingenting och
begrep ingenting. Men han tyckte synd om Louise
utan att egentligen veta varför. När han var viss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
