Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»vad som helst» om Abraham. Och doktorn
utvecklade sin älsklingssats, sägande:
Folk vill vara i fred, ser bror. Det är en
förbannad egenhet de ha, vare sig de är gamla
eller unga. Och man ska låta dem vara i fred. Livet
är en härva och var och en har nog med att klara
ut sin tråd. Vasa? Kusin, har jag inte rätt?
Fru Marie drog i nålen, som fastnat. Hon
svarade lugnt och tungt:
Kanske det, doktor. Men inte när man har
barn -
Apostelns angivelse blev utan påföljd. Han
fortsatte sina spaningar. Strejken, som försatte hela
samhället i orolig rörelse, rubbade icke Apostelns
bana. Varje afton sköt han ut ur Bromsens
portgång och fladdrade bort till Blekängen. Elsa hade
blivit skrämd och höll sig undan. Men en kväll
mötte han Gusten och Abraham i
Garvarbrunnsgränd. Han gjorde en lov kring dem, så att säga
nosade på sitt byte, hejdade Abraham. Gusten
fortsatte.
Abraham, Abraham, sade Aposteln med mild,
genomträngande vänlighet. Du ska inte vara
tillsammans med Gusten Sörman. Det ser illa ut.
Å, gör det? sade Abraham.
Aposteln fortsatte att tala med mild men
genomträngande röst. Han talade om frestelser och
sedlig styrka. Han kröp tätt intill honom och sökte
binda honom med blicken. Abraham var mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
