Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. - 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
omgåvo henne som en hedersvakt eller som
poliskonstaplar i ämbetsutövning.
Kära, kära gossar, bad Aposteln, förlåt mig! Jag
bar mig skamligt åt, men släpp mig.
Så mycken ödmjukhet kunde Abraham icke
motstå. Han släppte sitt tag. Gusten vräktes åt sidan.
Och vig och kvick som en katt var Aposteln på
benen och rusade in i Oscarsgatan.
Nu förstod Abraham sammanhanget. Han satte
fingrarna i mun och visslade en varning.
Aposteln var snabblöpare, men elementargossarna
hade för långt försprång. De blevo till svarta
prickar i Blekängens grå skymning och forsvunno.
Flickan dröjde obeslutsam kvar framför
Oscarsgatan aderton. Hon förstod icke, hur man så i ett
slag kunde förlora fyra goda kavaljerer. Hon tänkte
på polisen och tryckte sig upp mot husväggen,
Hon var liten och blek och hennes ögon voro
röda och spelande som en vit råttas ögon.
Aposteln fladdrade några slag fram och tillbaka.
När han såg, att gatan var fri, närmade han sig
och lyfte på hatten. Denna hövlighetsgärd gav
flickan falska föreställningar. Hon antog, att en
starkare rival drivit fyra svagare på flykten. Alltid
benägen; att tro männen om gott strök hon Aposteln
över det mjuka skägget och kallade honom
Kissekatt. Hon följde honom in i portgången, klättrade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
