Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
möblerna stannade och hon fann sig tätt intill
sina kära fåglar, som hukade sig ned och
förskrämda sneglade på hennes skälvande händer.
Louise tog fågelburen och gick sin väg. Hon
ville gå hem. Hon steg nedför trappan och
stannade framför fru Maries dörr. Men hon vågade
icke ringa. Hon såg modern och Agnes sitta vid
bordet. Fru Marie skulle fråga, varför hon kom.
Och om också fru Marie kunde förstå, varför hon
korn, förstå utan frågor och svar, så skulle i alla
fall Agnes -
Men Louise hade ingenting att svara, ingenting
att förklara, ingenting att säga. Och hon var rädd
för hårda ord.
Alltså vände hon om, steg uppför trappan,
stannade på halva vägen och satte sig med
fågelburen i knät. Där blev hon sittande.
Det mörknade. Lisen kom ut och tände
glödlamporna. Hon såg icke Louise. Ingenjören kom
från kontoret. Han valde tydligen mellan att stiga
in till sig och att gå upp till Holmins. Louise fick
hjärtklappning. Men ingenjören skramlade med
nycklarna, dörren öppnades och stängdes.
Louise blev åter lugn. Hon fann, att hon hade
det ganska bra där i trappan. Ingen kom och störde
henne. Hon öppnade burluckan, stack in handen
och lekte med fåglarna. De satte sig på hennes
fingrar, nopprade på knogarna, ryckte i ringarna.
De små klorna kittlade och narrade henne att
skratta. Hon satte munnen till gallret och blåste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
