Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
glad i hemmet, uppsluppen, raljerande skämtsam.
Louise, som icke kände anledningen, sade:
Vet du vad, Paulus, så här glad har du inte
varit, sen vi voro fästeman och fästemö.
Då log han vackert, böjde knä och kysste hennes
fingertoppar.
Men det kom smolk i mjölken. När buteljen
tömts, tog Evelin tillbaka sina angivelser. Och hon
vägrade att uppträda som vittne inför lärarkollegiet.
Det fanns också lärare, som förklarade sig icke
sätta stor tilltro till en drucken slinkas sladder.
Lektorn reglade ånyo dörren till vita råttans
kammare, jagade henne och hypnotiserade. Louise
hörde en röst, en djup altröst, som hon icke kände
igen. Hon smög fram till dörren, lyssnade och
såg genom nyckelhålet. Hon såg endast
ofullständigt. Hon såg det lilla råttansiktet grina fram
mellan Apostelns utspärrade fingrar. Hon såg, att
mannen stod framåtböjd och att kvinnan låg på
soffan. På golvet stod konjaksbuteljen.
Louise förstod till en början ej, vad som
försiggick där inne. Hon hörde Evelin med
främmande, djup röst nämna namn och berätta
omständigheter utan sammanhang för den lyssnande.
Det är en skam att lyssna, tänkte Louise och
gick därifrån. Den obekväma ställningen vid
nyckelhålet hade gjort henne yr i huvudet. Salens väggar,
bord och stolar dansade runt. Hon trevade i luften,
men kunde icke finna något fast stöd. Så
småningom minskade likväl yrseln, väggarna stannade,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
