Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han i första häftigheten skulle rycka den till sig och
skada fåglarna.
Hon trädde in i salen och Aposteln rusade
mycket riktigt emot henne med höjda armar.
Har du varit där nere? Vad har du sagt dem?
Då Louise icke svarade, slog han armarna ikring
henne och bar henne bort till förmakssoffan. Han
lade henne försiktigt på soffan och föll själv på
knä. Louise var mycket trött, hon slöt ögonen.
Hon kände att han smekte henne med ömhet, och
hon tyckte att det var skönt. Hon tyckte att det
var skönt, att någon bar henne som ett barn och
smekte.
Kära Louise, viskade han. Berätta, vad du har
sagt dem? Har du talat illa om mig? Jag är
icke ond på dig. Du kan icke förstå mina
handlingar, ty ditt hjärta är icke så rent som mitt. Du
är fett barn, Louise, och jag kan icke bli ond
på dig. Men du ska berätta, vad du har sagt till
din mor -
Han tystnade, Louise kände, att han ryckte
till och släppte hennes händer. Hon hörde också,
att någon kom in i rummet. Men först då Evelin
började tala, slog hon upp ögonen. Evelin stod i
salsdörren, hon var i nattdräkt och hon hade
synbarligen svårt att hålla sig upprätt. Hennes ansikte,
som var vänt mot mörkret, kunde Louise icke se.
Jesus, karl, ge mig en skvätt! bad Evelin. Är det
skäligt att lura en stackars flicka. Fy tusan, gamle
kisse!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
