Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nu blev hon varse Louise och gjorde ett
försök att niga.
Söta frun ska inte tro att jag är en dålig
flicka. Jag har smort’en kring mun, med allt vad
jag visste. För det är nog så, att Gud vill att
en ska hålla sig till sanningen. Och om de tar
huvudet av Gula Rosen så är det väl hennes fel,
markattan. För hon tog kål på Bromsen. Och jag
miste två tänder. Men ska det vara rättfärdighet,
att inte ge mig en skvätt för allt jag sagt honom,
gamle kisse där -
Louise sprang upp, hon slingrade sig förbi
Evelin, som öppnade stora famnen, och rusade in
i sängkammaren. Hon hann slänga av sig kläderna
och krypa i sängen, krypa ned under täcket.
Mot vanan knackade Aposteln på
sängkammardörren. Men då han ej fick svar, trädde han in
och tände ljuset. Han klädde av sig och satte
sig i sängen. Från nattduksbordet tog han en liten
sax och putsade naglarna på fingrar och tår. Under
tiden sade han:
Kära Louise, jag har fått viktiga upplysningar
beträffande åtskilliga saker. Men jag kan icke
längre behålla Evelin i mitt hus. Du missförstår
mina handlingar, du mäktar icke fatta mina
bevekelsesgrunder. Och du skäms icke för att ljuga
på mig inför dina föräldrar. Som naturligtvis ska
fora lögnerna vidare. Mitt samvete är rent. Jag
anbefaller mig i Guds nåd och sover sött. Måtte du
kunna göra detsamma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
