Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Abraham odlar jorden. Det brinner i staden. Och Gusten tillverkar ett alibi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
spaden. Så här glad har jag inte varit, sen de
stängde fabriken. Husch då, det var skönt att
komma ifrån det. Jag sa åt pappa i går kväll, att
jag ville bli lantbrukare. Jag duger nog inte att
sköta verkstan, sa jag.
Nej gjorde du! Va sa ingenjörn?
Inte jag heller, sa han. Du får bli, vad du vill,
bara inte mamma blir ledsen.
Han tänker då alltid på frun! O vad han är
snäll!
Ja visst. Men nu ska vi hugga i. Är det inte
skönt ?
Nu rök jordtorvorna, maskrosorna föllo och
förgätmigejen. Men Elsa fick tårar i ögonen. Hon
tyckte synd om maskrosorna. Där hade de knogat
sig fram och arbetat sig upp och fått det bra.
Och så skulle de komma och förstöra
alltsammans -
Då måste Abraham sätta sig för skratt. Det var
då en lustig tusan! Och sicken en pipsill! Men
bäst han satt där och skrattade kom herr Vickberg
ut på förstubron och hälsade sirligt. Han såg en
smula bekymrad ut.
Förlåt, sade Abrahani och reste sig. Det här är
kanske inte tillåtet. Det var herr Johnsson, som
visade oss hit. Och vi tänkte, vi skulle göra
lite snyggt här. Men det kanske stör herr
Vickberg.
Stör? upprepade Vickberg och såg ännu mera
orolig ut. Men då Abraham drog på sig jackan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
