Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Abraham odlar jorden. Det brinner i staden. Och Gusten tillverkar ett alibi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vinkade hovmästaren vänligt och nedlåtande och
sade:
Bevars, bevars, herr Krok. Varför skulle det
störa mig ? Tvärtom, det är angenämt för en
gammal man att se två glada, vänliga unga
människor. Kanske att jag kunde få bjuda - Men jag
kan icke be ungherrskapet stiga in. Det är
omöjligt -
Han trippade in och kom ut balanserande en
bricka med två gröna, spröda glas. Det var rhenskt,
herr Vickbergs livselixir. Abraham drack, men
Elsa var godtemplare. Då tog herr Vickberg
hennes glas och tillät sig att skåla med herr Krok. Han
bad ungherrskapet, att de icke måtte klättra i
träden, framför allt icke i björkarna utanför
vindsrumsfönstret. Det skulle se illa ut. Så vinkade
han ännu en gång vänligt med handen och trippade
in.
Abraham arbetade och pratade, pratade och
arbetade. Det gick nästan ännu raskare nu, vinet hade
skänkt nya krafter. Elsa hackade också så smått,
hackade gångarna rena. Det var ju synd om gräset
med, men ändå inte så -
Nu vilar vi och äter, sade Abraham. Det
började gå en smula runt i huvudet på honom -
om det nu var vinets fel eller det ovana arbetets.
Elsa dukade upp maten på bordet, och Abraham
släpade fram en mosstoppad urna till sittplats.
Fler än en behövdes ju icke. Elsa satt i knä och
så åt de och så friade Abraham. Det gjorde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
